En bra sak med att äta väldigt bra, som jag försöker göra, är att man inte blir lika bakis om det råkat bli en, två eller tio glas vin för mycket en kväll (läs: midsommar). Jag tror att det är för att kroppen har tillräckligt med vitaminer, mineraler och så för att återhämta sig snabbare. Den dåliga saken är att man inte kan dricka lika mycket heller, så det gäller att jobba på självbehärskningen (något vi hälsofreaks borde vara ganska bra på, eller hur?).
Jag vaknade på midsommardagen och mådde förvånansvärt bra, men jag saknade mobiltelefon och kamera, som båda blivit kvar vid gårdagens festbord. Hej hopp, så kan det gå. I väntan på att de skulle komma till rätta fick jag en dag att verkligen öva på det här med Slow Living — bestämma träff i förväg som man gjorde innan mobiltelefonernas tid, promenera runt i Göteborg utan musik i öronen eller en vän i luren, vänta på utsatt plats utan någonting att läsa eller mail att kolla. Det var en meditation i konsten att bara vara, och det var faktiskt ganska skönt.
Trots att jag inte var bakis så var jag fruktansvärt sugen på svensk pizza (det är nåt speciellt med dem). Normalt sett skulle jag googlat fram ett hälsomatställe, men eftersom det inte var möjligt så tänkte jag att ont ska med ont fördrivas och köpte mig en svennepizza, som jag avnjöt vid en fontän i Brunnsparken. Det blev inga bilder på detta eftersom alla sorters kameror befann sig på annan plats, men minnena kommer finnas kvar inom mig länge eftersom jag verkligen levde i nuet utan att tänka på eller syssla med annat. Det gick inte alls som jag tänkt mig, men det blev väldigt bra ändå. Istället för att känna sig skyldig över den där pizzan så njöt jag av den till fullo. Det är viktigt att förlåta sig själv för sådana saker, inse att man inte är perfekt och att imorgon faktiskt är en annan dag.
På kvällen, efter mina gadgets kommit till rätta, gick jag och Johanna, som jag bor hos, och inhandlade massor med frukt och grönt till smoothisar, och så drack vi sådana till middag, kollade på svensk film och somnade i soffan (jag iallafall då… kul gäst).
